Fan va bra alltså!

Familjerådgivning igår. Jag gick dit med så mycket resta skydd runt mig. Förberedd med saker att säga för att rena mig mot det beslut jag fruktade.


Det blev inte så. Men annat blev. Bättre blev.


Jag sa att jag faktiskt inte vet. Att det beror på vilken dag. Att det räcker att dra mig till minnes fruns arga anklagelser om jag är ledsen, för att inte vilja. Att orden legat i munnen. Det kan ha påverkat.


Mycket tom blick var det. Minst en halvtimme innan vi pratade med varandra.


En del missförstånd. Tröttsamt av henne om nu och då. All denna längtan efter förbud. Jag tror vi är överens, men hon lever i farhågor, inte i Nu.


Lite skratt också.


Och efteråt var det inte surhet och gå åt varsitt håll.


Vi träffades igen på kvällen sen. Så bra det kan bli just nu.