"Pröva att ge varandra fem uppskattningar om dagen."
Så sa vår otroligt bra terapeut. Han som lyssnar bra och säger ifrån när det behövs. Jag är så glad att han håller hennes okontrollerade arga röst under kontroll.
Det där med fem uppskattningar var vetenskapligt bevisat (i USA dårå). Det var också så att mer än fem inte lönade sig. Rimligt. Definitivt.
När vi pratade om det. Frun pratade på i sin glada röst om hur klokt det lät.
Det var då jag började gråta. Hade hört det förr. Skitsnack. Och vetat att det inte blir fem utan tio nerskattningar och inga upp-.
"Ni måste våga se med öppna ögon och ta risken att bli ledsna."
Jo tack, jag vet. Problemet är att bara jag tar den risken. Det var därför jag började gråta.
Jag är rädd. Jag vill våga. Men jag vet inte om jag vågar våga.
tisdag 12 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar