Språkligt handlar det om varianter av: "Du måste - annars orkar jag inte", "Jag orkar inte", "Jag orkar inte längre", men också köra iväg-fraserna "Du är inte välkommen i helgen", "Jag vill att du går hem nu" och igensmällda dörrar.
Det är många olika varianter som alla har ett mål. Jag ska fatta att jag är skyldig till det hon känner och om inte jag förändrar mig så kommer hon att lämna mig.
Jag funderar. Det handlar om ungefär 1000 dagar totalt. Slut-tiden borträknad.
50 dagar? Nej, det räcker inte. Det fanns perioder när hon sa det dagligen.
100 dagar? Ja, kanske. Två till nu då.
När man lever med en himlastormare blir man ganska resignerad. Men kul är det ju inte.
"När man lever med en himlastormare blir man ganska resignerad."
SvaraRaderaTa tag i det då. Du kan göra ett val själv som gör att du slipper. Om du gör valet att stanna så har du också valt att utsätta dig för allt detta. Visserligen med hoppet om en positiv förbättring, men som du själv säger, det har gått 1000 dagar...
Resignerad är inte riktigt korrekt kanske. Cool eller avmätt är ett annat. Oberörbar. Det är lite "Nu börjar hon igen". Lite så som man ser på högljudda barn.
SvaraRaderaDet är inte så att vi haft det dåligt så i tusen dagar. Men det är jobbigt att hon är så lynnig i humöret och så långsint om något blir fel mellan oss. Jag har förtjänat tjugo dagar. Resten är hennes långsinthet. ;-)
Jag är kvar för att pröva av många olika skäl. Ett av de minst viktiga och mest ironiska är att jag vill se henne nå insikten att hon ska sluta sätta det fina epitetet "Lugn och stabil" på sig själv. Hehe. Hon är som en italienare som tror hon är svensk. Eller en terrier som hävdar sig vara en Sankt Bernhard i temperamentet.
Men ÄR hon inte lynnig och långsint i dina ögon då? Är det inte den lynniga och långsinta person som du varje dag går och väntar på ska börja älska dig igen? Oavsett hennes epitet på sig själv.
SvaraRaderaJag tycker inte att du ska förvänta dig någon annan person. Då väntar du på någon annan. Av dina ord att döma är det ingen filbunke, kvinnan du väntar på. Om du sitter och väntar, inte bara på hennes kärlek, utan på att hon ska hitta bort från sina klyschor, så är du väl ändå där av fel anledning.
Vad var det jag sa, i en något lite lätt vidrig version.
Att inte orka kan jag känna igen. Det känns som att man inte orkar, men så går tiden och man har gjort det igen. Tagit sig igenom ännu en dag. Ännu ett gräl, ännu en tvist. Ännu vad det nu är för något. För mig är det nätter. Jag har en sömnstörning, kan man väl kalla det. Vaknar varje natt, många många gånger, under flera år. Och jag tänker att jag inte orkar mer. Men det gör jag. Det är mer ett uttryck för vad det gör med mig. Det bryter ner mig, det är pest. Men natten går och det blir morgon och jag har orkat. Känner och uttrycker aldrig du något liknande? Det måste ju vara så oerhört tröttsamt och energikrävande det här, alla era år.
Det låter väldigt jobbigt det du känner. Du får gärna berätta mer om vad ditt jobbiga är.
SvaraRaderaAnsvaret i vår relation ligger absolut inte bara hos henne. Det som blev ett gräl i tisdags inleddes av att jag blivit ledsen efter att hon hade träffat otrohetsmannen 2,5 år senare. Jag inser att jag tänker att hon inte borde ha kontakt med honom. Hon borde rensat ut honom när vi gick i familjerådgivning då på den tiden.
Då var hon skitjobbig och riktigt himlastormande samtidigt som hon fick stöd av vänner för hur lugn och snäll hon var. Hon är inte i närheten nu, men ändå.
Huvudpunkten är att hon inte kan ta kritik. Får hon kritik blir hon totaldefensiv och använder alla - även djupt kränkande och manipulativa - metoder för att få mig att känna mig dålig. Hotandet är en av de dåliga metoderna att kommunicera.