Jag skrev ett avskedsbrev. Och köpte en avskedspresent.
Hela brevets tema var att jag hoppas att hon kan se mig med den blicken som lägger bitterheten och tröttheten bakom. Att jag gärna vill fortsätta vara vänner, även om jag själv måste veta vem jag är innan jag vet om jag orkar det. Jag hycklar inte.
Förhoppningsvis är det så att hon kan se mig med en blick som inte är irriterad och trött nu när det är slut. Ingen kan veta var det landar och hamnar. Det armbandet ska ge henne den blicken. Det är lite Casablancakänsla över det, jag vet.
Hur hon ser mig är hennes val. Jag vet ännu inte vem jag är och hur jag kommer att se henne. Men nu har hon fått ett armband som ger rätt blick om hon tar på det. Och det är ju bra.
Avslutningsordet var: "Vi ses på andra sidan".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Käre tid, så mycket tid och så mycket liv.
SvaraRaderaLycka till med det stora steget till ditt eget liv.
Välj någon som vill dig, som vill dig väl och som vill dig med vällust.
/bless
Jag förstår, det måste vara ett stort steg. Nu separerar ni, nu går ni åt olika håll, själva. Det låter som ett poetiskt avslut med armband och brev, långt ifrån så har jag separerat men det har gått väl ändå. Många gånger har jag nått konstateranden att mina tidigare förhållanden inte varit för mig.
SvaraRaderaÅh, fina bless. Så länge sen jag hörde av dig.
SvaraRaderaTack och kram.
Caroline. Jag är poetisk, så det var väl så. Det är ju ett faktum som jag står för att jag kan inte söka vänskap med henne om hon fortsätter med sitt nedlåtande ointresse och skuldbeläggande. Vi måste båda förlåta och stå för vårt eget för att hitta vänskapen.
Självklart var det här inte för mig. Men i motsats till frun kan jag säga att jag gjorde vad jag kunde.
Jag tror nog allt hon gjorde allt hon kunde också. Men hon gjorde inte som du.
SvaraRaderaCaroline. Både ja och nej.
SvaraRaderaJag känner att det kom till tillfällen när hon slutade försöka. Förra gången var det när hon valde att vara otrogen och nu var det när hon registrerade sig på Spraydate. Det finns inte ett uns av "försöka" i de händelserna. Bara egoism och uppgivenhet.
Jag vet exakt när jag själv försökt och inte försökt, genom att kritiskt lyssna på känslorna i mitt hjärta. Det kan jag se i efterhand, se när jag varit enbart egoist.