Mumindalen pratar ibland om det, att det är fredag- och lördagkvällarna som är jobbiga. Att vara helt obokad en helg och utan barn är en smärtsam påminnelse om att man är ensam. Visst är det också skönt att vara själv, se en film, surfa runt eller ta ett långbad. Ingen som stör. Ännu jobbigare kan vara att inte ha någon självklart att planera semestern med. Jag skulle sakna livet med pojkarna. Det är sorgligt att tänka många av dom tankarna.
Men det sorgligaste är självklart att tänka hur dålig tajming jag och frun alltid haft. Hur fint saker borde kunnat bli om klokheter och insikter hade kommit tidigare. Om eftertanke och lyssnande hade blivit av istället för anklagats.
Framsidan av det myntet är självklart. Skönt att slippa en person som har sådan förmåga att beröra mig så som ingen annan berört mig förut. Men som istället för att vara en stabilitet att lita på är något oförutsägbart som kan reagera med ilska där ömhet borde finnas. Det är på många sätt skönt att slippa.
Det finns annat som inte är sorgligt. Vännerna som jag ibland slarvar med att träffa. Mumindalen, Humlan, resa upp till Laptop. Det finns några fler lite längre ut i vänkretsen och bland kollegorna som jag inte träffar så ofta som jag kunde. Ja, jag skriver "kunde" eftersom "Borde" skulle innebära att jag tycker att jag gör fel idag. Det gör jag inte. Jag prioriterar att hitta den varma tryggheten i min relation på helgerna istället för att hitta på en massa annat.
Som helhet är det lugnt inuti nu, på andra sidan en förkylning. Frun blir låst när vi mejlar fram och tillbaka. Slänger ur sig definitioner och försköningar. Men jag säger ifrån och det blir inte så stort. Jobbigast är förskönande omskrivningar av historien. "Du får visst vara ledsen" och "Du har visst fått vara ledsen" skriver hon, och fattar inte hur lite insikt hon visar. Hon som skällt på mig när jag varit ledsen så många gånger att jag skulle kunna vara ännu argare. Nåja.
Ska dit ikväll på andra sidan sjukdomen. Imorgon åker hon till Stockholm. Det var efter en Stockholmsresa... ;-)
Du kanske ska sluta vara ledsen nu och FORTSÄTTA utan att fastna i att ni är och har varit dåliga.
SvaraRaderaAtt vara ledsen har är tyvärr inget man kan sluta med. Jag har inte fastnat i någonting, men jag måste nå till en förståelse varför jag ska lita på att hon inte kommer att fortsätta vara irrationell och såra mig. Det kräver mer ord om vad i hennes personlighet som fått henne att göra som hon gjort.
SvaraRaderaMan kan bita ihop. Och det kan vara så att hennes personlighet, varit en reaktion mot vad du gjort och hon gjort och ni gjort och en massa annats om inte nödvändigtvis är _hennes personlighet. Hade hon som person varit irrationell och bara sårat dig så hade ni väl inte börjat er relation och inte heller hade du väl valt att ge den en chans nu? Hur många gånger behöver du, eller hon, säga: jag har gjort fel, innan det går att släppa det och ge det en chans - kör!! Allt måste inte klaras upp, det kan vara att gräva en grav för er relation, tror jag.
SvaraRaderaMen lycka till och kräv henne på en eller ett par till av: ursäkta att jag var dum.
Jag biter så jag får kramp. Vad får dig att tro att jag inte gör det?
SvaraRaderaDet är inte mitt ansvar att hon upprepat sårat mig. Däremot kan man diskutera hur vi påverkats av det vi gjort. Men hon måste faktiskt sluta skylla på vad jag gjorde för tolv, tretton år sen.
Jag frågade henne när hennes "Det var helt fel tänkt"-grejor ska upphöra. Hon svarade inte. Den där Spraydategrejen förstörde en hel del därvidlag.
Jag vet exakt varför jag ger det är ytterligare chanser. Och jag är också tämligen säker på att hon med sin konflikträdsla och slutenhet kommer att såra andra i framtiden. Vi är vår bästa chans att hitta frid i oss själva, tror jag.
Jag tror inte du biter ihop, för jag tror att du gång på gång behöver ett erkännande från henne att hon gjort dumt, någon gång, något.
SvaraRaderaHur länge får man skylla på då? Hur graderar man sånt? Får du skylla på Spraydategrejen? Barista? Rocky?
Anonym:
SvaraRaderaVarför har du en sån förvriden bild?
På andra sidan strulig relation är det i fruns intresse att visa för mig att hon lärt sig av det hon gjort och visar att hon är en pålitlig person. För sin egen skull inte minst. För att inte såra nästa partner heller, om så blir.
Dessutom är hon den som allra mest skyller på gammalt. Jag får fortfarande höra bitterheter om vad jag gjorde för tolv år sen. Suck. Kom in i nu.