Jag har en klump i magen. Jag vet rätt säkert att frun kommer att säga "slut" idag. Och det värsta är att hon redan kört en massa "vara vuxna" eftersom Mellan fyller år och Dottern ska åka iväg med farmor och träffa min tvillingbror. "Barnen ska inte drabbas", har hon redan sagt med tydlig iförväg skuldbeläggande riktning mot mig.
Samtidigt fråntas jag min möjlighet att äntligen vara ärlig med min släkt eftersom risken finns att dottern hör. Det är jobbigt och det är väldigt dålig tajming av frun. Jag är inte förvånad.
Jag hoppas att jag kan trolla på 75 minuter familjerådgivning. Jag önskar att jag kan trolla bort klumpen i magen och befria mig från all lera som frun slängt på mig och samtidigt bli förstådd för känslan att hon aldrig gav det här en chans. Jag ska inte vara arg, inte elak, men tydlig och ledsen.
Det går att uttrycka det väldigt krasst. Hur hon reagerar avgör om jag ens ska tro på att vi kan vara vänner. (Om hon har nåt på gång redan nu så har hon självklart sänkt sig ner till de patetiska egoisternas skara.)
Here we go!
Jag tror att det inte finns någon bra tajming när det gäller sånt här, det händer när det händer. Utan vi som vuxna får välja våra tillfällen när vi skall sprida budskapet vidare till barn, nära och kära. Och det är förstås inte på någons födelsedag, eller när någon skall åka iväg utan när det finns tid att sitta ner och ta emot frågor om det finns några, ta emot tårar och ge kramar och inge hopp att detta ändå är det bästa och det kommer att bli bra. Sedan får man lägga sin egen sorg och kanske bitterhet åt sidan till stunder när man är själv eller kan dela sina tankar med vuxna som kan stötta och trösta utan att behöva ta ställning. Varken vuxna barn eller små barn skall behöva dra det lasset och det är det ända man behöver tänka på. Ingen skuld,inga löften utan detta blir bäst trots att vi båda är ledsna... Lycka till nu! Kram
SvaraRaderaFramtiden får utvisa hur mycket jag måste hata och tycka illa om för att kunna göra mig fri. Frun har en viktig roll i att kunna tiga med sitt cyniska förakt mot mig och istället vara storsint och se att jag känner mig sviken.
SvaraRadera