Vi hamnade i ett chatt på Facebook jag och frun. Det började med praktiskt om att handla till ikväll. Storasyster kommer på besök. Sen kom vi in på annat.
Det var ett helt okej samtal. Inte sedvanlig panik, även om vi både tappade tråden ibland.
Jag ville ta upp min nya tanke att jag är hon. Att det hänt samma med mig som hände med henne. Bli kränkt och acceptera det. Men att det mest intressanta är den som kränkt. Varför? Att hennes kränkningar av min integritet beror på nånting. Att jag vill veta hur hon kunde göra så mot mig.
"Hämnd" var hennes enda svar, innan hon tog upp något jag gjort fel igen. Hon vill inte göra sig begriplig, hon hittar nåt att klaga på hos mig istället.
Mot slutet frågade jag:
- Men älskade du mig ens när du kom tillbaka?
- Jag vet inte. Hur vet man det?
Tystnaden som uppstår när man frågar om hon någonsin älskat.
Det är en så rimlig förklaring, och en förklaring som jag jagat och hon har förnekat. Allt tyder ju på det. Inser jag nu. Och jag tror att hon också inser det.
Vad gör man med en sån insikt?
a) Blir arg och skäller ut henne för att ha ljugit i två år? Kränkt mig vid upprepade tillfällen med falska anklagelser för att skyla över.
b) Blir ledsen och lämnar henne och inser att jag borde gett upp för länge sen?
c) Eller hoppas att den insikten leder till att vi kan göra det vi borde gjort då. Konfrontera våra mörka sidor och lära oss var den andres integritet börjar och vår egen slutar. Så att vi kan bygga något nytt som byggs på annan grund än att tiga ihjäl det förflutna.
Tyvärr tror jag inte hon orkar såna prat. Litenhet och hämnd är starka drivkrafter.
Jag svarar c, men garderar med a som försvarsmekanism. B får vara en tanke att tänka vidare på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
a) Blir arg och skäller ut henne för att ha ljugit i två år? Kränkt mig vid upprepade tillfällen med falska anklagelser för att skyla över.
SvaraRaderaSkulle nog leda ganska snabbt till att hon väljer att använda sig av ditt alternativ B...
Att fatta kloka beslut kräver att alla alternativ är granskade på ett rimligt sätt. Annars är det lätt att det kommer ut undermedvetet. Inget annat alternativ än C fanns eller finns. Nu.
SvaraRaderaA är min försvarsmekanism sen.
Om det var jag som skulle välja hade jag valt B.
SvaraRaderab) Blir ledsen och lämnar henne och inser att jag borde gett upp för länge sen?
Men nu har jag ju inte alla detaljer i ditt liv, så avgöra kan jag inte.
Men av det jag läser hos dig och hos henne så känns inte som en lätt uppgift för er, att hitta tillbaka...
Jag tror också det blir svårt. Inte minst för att hon inte klarar av att se att hon har kvar beteenden som sårar mig. Tills dess vi bägge tar ansvar för det som sårar kommer vi att fortsätta såra.
SvaraRaderaJag kommer att kräva det förhållningssättet. Nu jävlar måste vi ta ansvar för våra sämre sidor. Om hon vill fortsätta gömma sig bakom sina väl inrepeterade fraser "sluta älta" eller "trött på att få kritik" (som bägge betyder "Jag har gjort fel, jag har trött på att höra det", men förnekar att hon fortfarande sårar. Sen får hon fatta beslutet.
Att stå för det vi gjort är att bygga nytt. Som jag skrev i brevet. Det är dags för det nu.