Frukostutsikt över parken.
Träd för träd byter om.
Jag vill gå ut i Stora Parken och ta in minnen.
För att ha att ta av när bladen fallit.
Inget sådant nu.
En vecka i sjuksängen.
Jag är en livsfarlig cyklist.
Blicken flackar och tar in träd och färg.
Jag femdubblar min thekonsumtion.
Stora varma koppar som faktiskt dricks upp.
Jag har mycket höst i mig.
Omorganisation på jobbet.
Och det där som aldrig upphör.
Det där som aldrig blir.
Frun är bortrest.
Jag reser bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar