Jag berättade att jag känner mig sviken för att hon aldrig gav oss en chans.
Vi pratade om vad hur vi kan rädda föräldraskap, vänskap och annat i framtiden.
Familjerådgivaren sa "Ni har så svårt att acceptera varandras verklighetsbeskrivningar".
Jag grät tyst.
Jag berättade om all orättvis skuld hon kastat på mig för att dölja sina känslor.
Frun var direkt hånfull och sarkastisk mot mig. (Det var Ms Hyde det)
Familjerådgivaren sa "Du får inte det du vill ha för att det ska kännas bra, Lyckliga Han".
Vi pratade vettigt om den viktigaste frågan:
Vad kan vi tillsammans göra för att undvika att jag ska känna behovet av att hämnas på frun?
Då var det nästan slut. Där nånstans fick vi faktiskt ett möte där vi kunde prata om varför hon haft ett så stort behov av att hämnas på mig och såra mig. Och hur vi ska undvika att det ska bli så igen från mig.
Vi är bägge överens om att vara bra föräldrar.
Vi är bägge överens om att vi vill bägge rädda vänskapen.
Familjerådgivaren sa att det kanske kan bli en kärleksrelation igen. På andra sidan.
Nu ska vi ljuga några dagar tills dess att dottern rest iväg på novemberlov med farmor. Inatt ska frun sova i min säng. Jävligt märkligt.
Blir inte dottern arg om hon inser att hon fick veta sist? Vad är det ni ska skydda henne från? Livet?
SvaraRaderaVisst blir det konstigt, att lägga sig i samma säng. Jag hade inte tillåtit det. Jag hade känt mig naken även med kläder.
Nu börjar något annat. Jag hoppas du berättar om vad, hur du fortsätter, hur Lyckliga Han kan bli något annat än en trasig bit av ett trasigt pussel.
Jag tror verkligen inte att ni behöver varandra just nu, men när ni båda kunnat passera svek och lögner och skuld och hämnd och sluta känna att någon annan bidragit mer än den andra till slutet bara för att den började/den slutade. Då, kanske, ni kan hitta, ärligheten.
Dottern och min mamma ska resa bort i nästan en vecka och hälsa på min tvillingbror och kusiner. Hon ser verkligen fram mot det, och jag tänker verkligen inte förstöra den resan med att min familj tisslar och tasslar och att de tvingas stötta henne i den förvirring som nu blir.
SvaraRaderaDet stödet måste finnas från mig och frun. Och datum är oviktigt.
Jag tror det kommer att gå jättebra. Frun var här innan och hämtade dottern till en aktivitet som jag inte kan gå med på. Vi pratar till och med om att gå ut och äta middag på lördag eller att göra nåt tillsammans. Vi är som sagt inte bara vuxna, vi är faktiskt också både kompisar som har väldigt roligt tillsammans. Och vänner som när vi lägger manken till kan prata väldigt klokt tillsammans.
Jag sa "Jag kommer att sakna till dig" direkt efter familjerådgivningen. Frun svarade "Det kommer faktiskt jag också". Jag gjorde små försiktiga tecken innanför vantarna, men nånstans trodde jag ju på henne.
Jag glömde en sak. Tack Caroline för all klokhet och allt stöd genom åren. Du är av de där fåtalen som inte skräder orden men som ändå alltid vill förstå. Det är sånt material man väver vänner av. Mejla gärna om du vill resonera mer fram och tillbaka. Behöver mer av andras berättelser just nu, för att landa själv.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att ni kan mötas som vänner, men kanske skall ni undvika att umgås som kompisar just nu så nära uppbrottet? Tror du inte att det bara försvårar läkningen, accepterandet och förmågan att gå vidare?
SvaraRaderaJa, ni vet ju bäst själva så klart.
Att dottern skall hållas utanför ett tag till känns sunt. VAd spelar det för roll när hon vår veta? Ni bor ändå isär, så hennes vardag kommer inte ändras så drastiskt under höstlovet, mer än att hon får ha kul med farmor och kusiner.
Inte göra henne grubblande och ledsen när ni inte är närvarande och kan förklara, trösta och stötta.
Jag tror på er!!!
Kram!
Vi är överens om hur vi ska berätta för dottern och det är helt självklart. Vi ska inte skydda henne från livet, vi ska bara ge henne ett bra höstlov.
SvaraRaderaJag känner mig väldigt ensam. Såklart. Jag känner att bloggen är helt fel forum, jag behöver prat och mejlkontakt med andra människor om hur de har bearbetat sina separationer. Hör gärna av dig.
kram