Det finns något som är så bräckligt, så ömtåligt att knappt ens finns.
Som rymmer alla löften och all ärlighet.
Det finns inte ens någon.
Eller kanske.
Men jag.
Men jo.
Något litet stort vackert.
En tvärsäker osäkerhet.
En försiktig tvärsäkerhet.
Som jag vet.
Som jag känner blir.
Då, ni, alla, hon.
Livet.
Du är poet.
SvaraRaderaTackar tackar!
SvaraRadera