Min Exfru, hon den där ni vet. (Och här ber jag retroaktivt om ursäkt för att jag la till bisatsen, men låter den stå för att jag ska rodna offentligt)
Nu har jag sagt ifrån om att jag tvivlar på hennes förmåga att bryta sina vanor om föräldraskapet.
Det gick sådär, men det är min integritet det handlade om.
Hon pratar ibland högtravande om att bli vänner.
Tar till det när det passar.
För att skuldbelägga mig?
Kanske.
Nu har hon visat stor mognad i vänskapsrelationen.
Ett första steg.
Bakåt då.
Hon har blockat mig på Facebook.
Moget sätt att kommunicera.
Hur jag reagerar?
Jag hånler.
Jag hånler.
Stort.
Jag skrattar djupa, fnittriga skratt inuti.
Jag kan inte hjälpa det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du måste ha enormt höga tankar om dig själv! Hur kan du benämna henne, din exfru, mamman till ditt barn, hon som du ville dela livet med för bara ett tag sen med; Min Exfru, hon den där ni vet. Hade inte hon avslutat er relation hade du nog försökt lappa ihop den ännu. Så inte kan hon väl vara så illa då?? Eller är hon det bara för att hon inte vill ha dig? Hon har 3 barn! Du har ett. Varför ska hon välja bort sina andra 2 för att du vill vara ensam med ditt enda på semestern! Min man har 2 barn med en annan, skulle aldrig drömma om att säga att han inte får ha dom när han vill.
SvaraRaderaFörstår att hon blockar dig. Jag skulle inte orka prata med någon som tar utt ett problem 6 månader i förskott!
Utifrån att du har fel i sak i din beskrivning så undrar jag varför du förstår att hon blockar mig.
SvaraRaderaNej, jag har inte höga tankar om mig själv. Vad gäller just pojkarna har gjort massor av fel, och tagit meningslösa konflikter om fel saker. Och jag har försökt hitta en form där vi samarbetar bättre, men har inte välkomnats.
Var fick du det från att det handlade om att förbjuda henne att träffa pojkarna? Det har jag aldrig någonsin gjort. Men jag har velat ha en fungerande dialog mellan oss i relationen, men när det gäller pojkarna har hon aldrig klarat av att kommunicera och bjuda in. Hon är hyfsat överens med mig i den frågan.
Min roll som extraförälder till pojkarna blev inte bra förrän vi flyttade isär. Det är sorgligt men sant.
Jag tar inte ut några problem i förskott. Men jag undrar om hon förändrats.
Det var väldigt onödigt med det där tilläget "hon den där ni vet".
Å vad bra, jag tycker inte att man ska vara vän med sina barns far/mor på Facebook nämligen! Jag är inte det med mitt barns far. Inte för att vi är ovänner eller för att vi hånar (usch) varandra på något vis.
SvaraRaderaMen det är för att jag tycker att han ska få leva sitt liv själv, utan mig. Vi behöver inte veta vad den andre skriver, lägger upp för bilder, har för status, när man är online och så vidare.
Jag tycker inte heller att chatta är något för oss, det blir för pladdrigt, det finns ingen anledning till att vi ska småprata. Vi pratar och sköter eventuella frågor via mail, ett i mitt tycke betydligt bättre lämpat kommunikationssätt mellan två människor än Facebook och MSN.
Men eftersom vi har flera gemensamma vänner i form av gamla kollegor, vänner och släktingar, så vore det konstigt att inte finnas på Facebook bägge två.
SvaraRaderaDessutom är Facebook väldigt mycket just mejl. Jag och frun mejlar oftast där.
Det kommer att landa det här.
Ni kan vara på Facebook båda två. Men ni behöver inte vara vänner på Facebook. Använd den vanliga mailen då. jag tror den bjuder på mer eftertänksamhet.
SvaraRadera