Förra gången det tog slut pratade jag och Exfrun om vikten av att vara långsam med nya. Inte berätta förrän det känns helt säkert. Och väldigt, väldigt långsamt innan en ny introduceras för barnen.
(Jag stoppar undan känslan att här ska introduceras för att få träffas, för att otåligheten inte vill vänta. Hennes skygglappiga iver att byta dottervardagarna i minnet.)
Kanske tänker hon fortfarande långsamt med en ny? Självklart borde jag fråga, hitta enighet om föräldraskapet.
Tyvärr kommer jag inte att tillfrågas. Eller. Jag kan ta upp det, men kommer att bli hysteriskt anklagad för svartsjuka och lägga mig i. Den sura rösten, det korta språket i mejl. "Prata med mig som en vän, inte som ett svartsjukt ex."
Hur hanterar man den situationen? Att själva diskussionen om det gemensamma föräldraskapet leder till att hon blir hysterisk.
Om jag vet att det blir så? Nej, men sköldpaddeegoism i föräldrafrågor har varit där hela tiden. Runt barnen, pojkarna mest. Även dottern.
Ett exempel till. Pratade semester med mina syskon. Så lätt nu. Utan Exfruns sura syn att all semester som kostar pengar måste vara med pojkarna. "Annars får du betala hela."
Som i somras. Känner mig lite korkad.
Det här blir inte lätt.
Usch du, jag är rädd att du kan få rätt. Kram.
SvaraRaderaJag har länge sett henne som en person med väldigt låg självkänsla. Såna ska man undvika.
Lena
Jag tror inte man ska hänga upp sig så mycket på det där om barn och introducera. Jag tycker inte att det är skadligt på något vis. Det är en bit av livet, och barn ska leva i livet. Varför undanhållas att förhållanden kommer och går? Jag tycker inte du ska välta misstro över din exfrus eventuella förhållanden utan vila i att hon väljer att vara förälder på ett förnuftigt sätt, på samma sätt som du ville att hon skulle förstå att du skulle berätta på ett bra sätt för inte så många inlägg sedan. Kommer och går folk hos henne med prefixet pojkvän och det kan leda till en osund inställning hos barnet för vad kvinnor och män är för varandra, ja då tycker jag att du ska prata. Kanske främst med dottern. Nu är ni varandras ex. Låt så vara.
SvaraRaderaAnonym: Jag vet. Men det handlar inte om hennes relation med honom. Det handlar om hennes beteende mot mig.
SvaraRaderaMitt problem är att jag inte litar på hennes förmåga att vara en klok förälder. Mot sitt ex var hon avmätt och älskade inte. Mot mig har hon varit både respektlös och direkt hämndlysten.
Det jag oroar mig för är hur all den bitterhet mot mig som drivit henne de senaste åren kommer att yttra sig i hur hon blir mot mig som dotterns förälder. Givet hur hon varit är jag inte optimist.
Det är därför jag fruktar exakt samma diktatoriska och självgoda beteende att hon vet bäst och att saker inte behöver diskuteras.
Man måste inte diskutera så mycket heller tycker jag. Vi säger när vi infört en ny regel som har stor påverkan: Från fyraårsdagen får man inte ha blöja. Eller när medicineringen behöver ändras: Kan du öka dosen till 12 ml. I övrigt lever han sitt med vårt barn, jag lever mitt med vårt barn. Han har mycket slappare regler än vad jag har men vem är jag att döma att det är fel?
SvaraRaderaVad är det du vill diskutera om kring exfrun där det spelar någon roll om ni tycker olika?
Hej
SvaraRaderadet enda du kan göra är att fortsätta vara den Klokaste och Tryggasteföräldern för dottern, när mamman agerar oerhört själviskt helt utan tanke på dottern.
Du reagerar helt naturligt!
Skönt att du är fri från henne, nu får hon manipulera nån annan stackare.
kram på dig!
Sockersarah: Vad har hon gjort utan att tänka på dottern?
SvaraRaderaAnonym 3: Varför ska hon bli annorlunda nu när hon varit fast i oärlighet och lögner så länge? Det steget mot ärlighet och mod återstår för henne att visa. Hon har "alltid" varit diktator om föräldrarollen.
SvaraRaderaSockerSarah: Det ska jag fortsätta med.
Nej, jag tycker kanske inte att barn ska få veta att man har en ny redan två veckor efter att man lämnade pappa. Eller. Antingen är det klar och hon VET att det är dom, men då är "Ingenting var klart när jag lämnade dig" inte ett dugg trovärdigt. Han har också lämnat sin partner alldeles nyss.
Hon kan försöka övertyga mig om att hon inte var otrogen. Jag kommer inte att tro henne.
Anonym 4: Vad har du för syn på Exfruns trovärdighet i inte-varit-otrogen-frågan?
Varför ska inte barn få veta då efter två veckor?
SvaraRaderaVarför inte prova något nytt! Om du ser att dottern är besvärad, så kanske hon är det för DIN reaktion? Varför säger du inte att det är ok. Att du är glad för att ni går vidare och blir lyckliga människor. Att du vill mamman allt gott, eftersom ni inte längre är ett par. Dottern skulle säkert må väldigt bra av att slippa ha dåligt samvete för att du deppar när mamman är glad. Barn är ju väldigt lojala. Spelar det eg någon roll nu om hon varit otrogen? Någonstans var det ju redan över utan att ni ville släppa det kanske. Det är nog ganska vanligt att man orkar/vågar när man ser någon ny relation inom räckhåll. ja menar, du med "möter" ju någon. Så var du då helt ärlig i er relation?
SvaraRaderaNä omfamna det nya livet! Crea Diem!!
Hear hear!
SvaraRaderaAnonym 5: Barn ska få veta när man är säker. Framför allt ska man inte dra in barn i att träffa andra vuxna förrän man är vääääldigt säker på att det kommer att vara länge. Själv skulle jag inte berättat så tidigt för att undvika spekulationer om otrohet. Men det är jag och min trubbiga och trogna moraluppfattning. Jag skulle inte vara inne i något så tidigt heller.
SvaraRaderaMaria: Jag sa att det är bra eftersom mamma inte älskade. Det fanns inget surt i min röst. Däremot frågade dottern om jag var ledsen. Och jag sa ja. Varifrån du fick dåligt samvete vet jag inte. Jag berättar inte för dottern om ledsenhet.
Nej, jag möter inte någon. Det finns inte något. Men kan kanske bli. Så inget fanns definitivt före. Varifrån du fick att jag inte var ärlig vet jag verkligen inte. Jag omfamnar livet.
Hon omfamnar nog också livet, och man kan inte säga när man ska träffa någon, tidigt eller inte. Sent eller aldrig. Och hur kan du veta att hon inte är säker? Och varför är det så viktigt att det varar så länge? Vad är länge? Ert förhållande varade FÖR länge.
SvaraRaderaDu får nog bara gilla läget att ni gör olika och att du får ge din bild av moral genom ditt agerande och genom att prata om livet om det visar sig att du tycker att dotterns moral vandrar åt ett oacceptabelt håll.