Den flagnade färgen är bortskrapad.
Den tillkämpade optimismen är historia.
Kvar finns minnen som inte är romantiserade.
Romantiska finns.
Jobbiga.
Fina.
Men inget är längre tillkämpat.
Jag kan se stoltheten.
Inte åt dig.
Jag kan se smärtan och lojaliteten med dottern.
Du och jag Dottern.
Och jag minns det andra.
Det gamla.
Det som var före De Stora Känslorna.
Det jag stoppade undan de senaste åren.
Det jag inte längre var.
Det som fanns innan jag såg med annan blick.
Det som ibland studsat upp, fått en arg blick och gömt sig.
Skamset.
Men det finns det också.
Det är inget vackert.
Det är tomhet, trötthet och suckar.
Tråkighet och livsleda.
Det är en del av helheten.
Det var inte bra av mig.
Det var inte bra av henne.
Men det var en förklaring.
Jag lärde mig mycket av det.
torsdag 11 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar