Redo för nytt? Del 1. No regrets

Det blivit ett turbouppbrott från relationen i mitt inre som förvånar mig lite. Jag trodde lite av förra gångens nostalgiska seghet skulle dröja kvar även nu. Men icke. Det är spöklikt hur avlägset de där sista låtsas-nätterna känns. Jag känner hur länge det varit tillkämpat hopp och längtan efter det där gemensamma boendet. Jag trivs i mitt eget liv. Framtiden är ljus.

Jag har funderat massor på vem jag själv är och vill vara, och när jag själv är redo för att gå in i något nytt. Jag försöker sortera några tankar utifrån vad jag gjorde fel för två år sen.

1) No regrets

Jag gör mig fri på mitt sätt den här gången, utan rädsla för konsekvenserna. Jag förenklar och ruskar av mig hennes skuldbelägganden och kränkande definitioner av varför jag gjort saker och vad jag har problem med. Jag gör mig fri genom varje rusk. De-skuld fungerar. Vänskapen är ett mål men jag måste göra mig fri först. Ja, jag ger tillbaka mot henne. Jag tar inte skit och markerar mot billiga försök att misskreditera varför jag skriver eller säger saker. Det känns riktigt bra.

Jag blickar inte bakåt och längtar. Det försvann rätt snabbt. Däremot kan jag blicka bakåt och känna ilska, frustration och befrielse. Inte minst nu, när jag anar, tror, gissar, att hon var ute och solkade redan innan.

Veta gränsen där jag slutar och börjar

Förra gången gick jag i fällan att låta henne fortsätta skuldbelägga MIG för att relationen tog slut. Inte så nu. Jag vet att jag gav det chansen. Jag vet exakt när min svartsjuka blommade upp igen. Spraydate. Det känns rent inuti mig.

Det är en stor skillnad mot förra gången när jag kände skuld och fortsatte försöka återgälda vad jag kände att jag hade gjort mot henne. Det var ett stort misstag som var både bra och dåligt. Det var på många sätt bra att jag tog tag i mig själv och mina sämre och mer obalanserade sidor mot andras integritet. Men jag gick för långt, och inte av egen vilja, utan av att ha internaliserat Exfruns skuldbelägganden av mig. Jag visste inte var gränsen gick mellan mig och henne, och jag tillät att hon kränkte mig med skuld för att själv slippa ta ansvar. (Så ser jag det.)

Jag känner inte så nu. Jag är mer i balans. Jag känner mig trygg i att jag vågar lita på andra människor, att jag inte träder över gränser. Och att jag inte heller backar från ansvar.

Det har krävt en del ruskande. Nu känns det fint. Redo för nytt är en växande känsla. Vitt papper. Livet. Jag. Någon.