Redo för nytt? Del 2. Jag jag jag

Redo för nytt? Inte som flykt utan som en upptäcksfärd av något nytt. Kanske.

Jag måste vara jag. Det är enklare när jag redan bor isär. Jag har redan levt själv och njutit av min ensamhet halva tiden senaste året. Redan levt oälskad i ett och ett halvt år. Jag vet att dottern trivs hos mig. Jag vet att vännerna tar steget fram nu är jag är singel och frågar mig med. Jag vågar bjuda med mig. Jag har betydligt bättre vänskapsrelationer med både Mumindalen och Storasyster nu än för två år sen. Jag kan enklare resa oftare till Storstaden och hälsa på Tvillingbrorsan eller Laptop eller släktingen Musikern. Utan att känna pappa-som-lämnar-skulden. Jag slipper en nejsägare som säger sig inte ha råd för att hon prioriterar sina egna resor. Eller som tycker att jag ska betala resan.

Kort sagt, jag är mig själv redan. Jag förverkligar redan tankar och projekt jag gått och dragit på eller slarvat med. Träning, inte minst. Det känns vare sig bakåtblickande eller ledset. Bara framåt. Och jag känner en nästan oemotståndlig lust att ha en helt obokad vecka. Av barnskäl och byten och släktingar på besök dröjer det lite.

Men för att vara mig själv måste jag veta vem jag är.

Så är det ju. Det kräver spegling av andra människor. Mina vänner finns där, och bistår sakta men säkert med något nytt som skapas i möten och samtal och saker vi gör. Men andra människor – eller kvinnor – är säkert viktiga. Några mejl har skickats på Spraydate, och jag känner trygghet i att jag hittar umgänge tids nog. Tror genuint på mig själv. De senaste årens döda relation har märkligt nog fått den effekten. Landad Han som tror på sig.

Jag får aldrig backa från att en relation ska vara ett plus ovan på det jag är.

Och jag måste definiera relation. En relation ska aldrig vara en kur för ensamhet. I alla fall inte den existentiella ensamhet som kan säga till en att man inte finns om man inte har någon. För att veta att det är så krävs det att jag någon gång har varit mig själv. Det hade jag egentligen aldrig förrän Exfrun dök upp och jag föll pladask. Även om jag t r o r att jag är mig själv nu. För första gången i livet känner jag mig som mig själv.

Inte ens en omorganisation och omsökta tjänster på jobbet får mig att tvivla. Jag står stark.

Det innebär till exempel att sitta och prata eller söka casual sex är sånt som kan göra att jag upptäcker mig själv och nya sidor. Men att snabbt och hastigt söka symbiosen i en tajt relation där man träffas mycket är absolut inte bra. Det gör att bli-själv-andet lätt stannar upp.

Redo för nytt? Ja, varför inte? Det klarnar, ljusnar, rör sig.