Redo för nytt? del 3. Vidöppna ögon

Jag har lärt mig mycket de senaste åren om vad jag t r o d d e att jag såg hos Exfrun när vi träffades jämfört med allt det jag blundade för. Jag fick – precis som Thomas Böhm skriver om i "Efter förälskelsen" – massor av egenskaper på köpet som återskapade jobbiga barndomskänslor för mig. Jag drömde upp saker som inte fanns, gick på det hon visade men inte hade fog för. En del kom inte förrän efter tio år. Scary, verkligen. På massor av sätt fick jag en partner som var helt fel för mig.

Förälskelsen är hemsk. Den får oss att bygga upp helhetsbilder på lösan grund.

På många sätt passade jag och Exfrun jättebra ihop. Men... Ja, just det. Vi borde såklart fattat det tidigare. Inte minst när krockarna om öppenhet och konflikthantering blev till frontalkrig om ärlighet. Det fanns ju hela tiden det där med samtalsämnen och oenigheter som hon vägrade prata om. Den oenigheten var nog den enklaste förklaringen där våra konflikter gjorde frun till en egoist och en lögnare. För det var hon. Jag hoppas alldeles ärligt att hon slipper vara sån mot andra.

Min lärdom är att gå in i något nytt med väldigt öppna ögon. Förälskelsen är en tokig idiot, och dubbla magkänslor kan kriga om tolkningsföreträdet. Då har jag haft en väl utvecklad förmåga att skyla över det jag borde ta på allvar. Vi romantiker gör så. Nästa gång ska jag inte bygga ihop en dröm av små beståndsdelar. Vare sig lerklump eller slagpåse.

Det innebär att jag har några varningsklockor som redan hänger i träden runt mig. Det om öppenhet och ärlighet. Att vara rak och tydlig och inte spela spel med att inte visa sina känslor. Och jag har två gånger gått in i relationer med kvinnor som har fruktansvärt sargade mammarelationer. Som har en uppväxt med tigande istället för prat. Två relationer med människor som blir igelkottar när det blir oenighet.

Jag vet ganska väl rötterna i mina barndomsminnen till det jag reagerar på. Jag vet mina senaste år. Där är jag både tvärsäker och sargad.

Är detta bara skydd och feghet? Kommer jag inte att våga släppa loss och älska igen? Nej. Men en sak vet jag helt säkert. Jag är tillräckligt gammal för att veta mycket mer. Förstå mer om människor och mig själv. Det tänker jag inte stoppa undan. Jag vill må bra, jag vill inte kompromissa.

Jag vet exakt hur ord jag litar på till 100% känns. Jag känner såna ord just nu. Orden handlar mycket om ärlighet och öppenhet. Om bristen på det. Om längtan efter det enkla, raka, självklara. Prat om just det som fattats.

Vad som händer sen kan ingen veta.