Jag funderar på ringarna. Jag har tagit av min. Jag övervägde att slänga den i Göta älv. Men visst är det så med ringar att man ska få tillbaka dom. Hon ska få min och jag få hennes. Dom kan få bli dotterns egendom sedermera, bli ett specialgjort smycke eller nåt. Återstår.
Sen är det en present som jag fattat ett symboliskt beslut om. Hon förstod precis, men säkert mer av konflikträdsla än av insikt. För två månader sen gav jag henne en jättefin kruka med timjan. Jag ville vara romantisk och la i två stenar med "Älskar" och "För evigt". Jag tror det var helgen innan jag blottade att hon inte älskar. Jag minns att stenarna snabbt plockades bort. Så här i efterhand vet jag att hon hade bestämt sig redan då. Jag valde, inte av snålhet, utan av symbolkänslor, säga att jag nog ville ta tillbaka hela krukan eftersom den gavs som en helhet. Det var mitt hjärta. Hon förstod. Sa hon.
Hennes lägenhet är fylld av presenter jag gett henne till annat än födelsedagar och jul. Nästan alla hennes blommor, böcker, kläder, trosor, smycken. Slit det med hälsan. Tänk på mig som den bra jag, typ.
Sen funderar jag på en annan present som väcker lite obehag. En vecka innan det tog slut var hon med mig och jag köpte ett nattlinne till henne för att ha hos mig inför höstruskets kallare nätter. Någon som tror att hon inte hade bestämt sig då? Jag fattar faktiskt inte varför hon gjorde så. Det är precis den där snålheten som hon ibland visat, att hon vet precis hur hon ska exploatera min generositet för att få mig att köpa saker.
För saker i mitt hem är det enklare. Här finns ju inga romantiska presenter som hon gett mig. Precis som hennes hjärta sista två åren. Det behöll hon.
Strunta i det du köpt åt henne. Låt tiden ta det ifrån henne. Tids nog är det slitet, urtvättat och sönderanvänt.
SvaraRaderaMen krukan tyckte jag du skulle ta. Som en symbolisk handling. Kan tänka mig att det inte är värdet av krukan du bryr dig om utan anledningen till att du gav henne den.
Jag struntar i det.
SvaraRaderaVärdet? Absolut inte. Som ni läsare säkert har förstått så är det inte jag som är den snåla i relationen. Däremot har exfrun ofta försökt hävda ibland att jag är snål för att skyla över sin egen snålhet. Mot andra är hon generös och köper små gåvor, men mot mig - ingenting. Trist.