Tom blick och ett adjö

Familjerådgivning idag, för att reda ut hur vi ska vara föräldrar. Exfrun började med att ösa på med påhittade, förvridna berättelser om vad jag skrivit i mejl senaste dagarna. Jag blev rejält arg och sa ifrån och då skärpte hon sig lite. Det blev riktigt bra stämning till sist.

Vi pratade om behovet av tydlighet, om att ha skriftligt vad vi enas om som föräldrar för att lugna oro. Det är nog nödvändigt för att jag ska våga lita på hennes lyhördhet. Hon bara låser sig.

Dagens slående minne är min tomma blick. Jag såg henne och såg en främling. Det väcktes ingen ömhet, inget kärleksfullt, inget nyfiket. Bara tom trötthet och uppgivenhet. Positiva adjektiv som vacker, söt och annat är som bortblåsta. Det kändes otroligt skönt.

Jag har dom adjektiven nära mitt hjärta. Någon ska få dem. I små viskningar och små små bokstäver utbyts adjektiv. Några har bytt ägare och andra kanske kommer. Det känns bra med det.

Inget är klart. Allt har börjat. Jag är hemma. Livet är mitt i.

Kram och trevlig helg kära läsare! Jag är inte säker på att jag återkommer. Det som händer nu passar sig inte för bloggande. Absolut inte för smygläsare och skvallerbyttor. Dåligt för recensenter och dysterkvistar. Faktiskt inte för peppare och stöttare heller. Det passar bara för mig och någon annan. Det passar för några utvalda, nära vänner. Den som vill fråga får skicka mig ett mejl. Jag svarar, men om det blir det små bokstäver.

Det sista ordet måste bli ett bra ord.

Förstå

Ja. Förstå. Det är svårt tills det är lätt.