Är lagom arg, lagom korrekt, lagom rak och tydlig mot Exfruns självgoda. Markerar mot henne, bokar av, bokar om, tänker nytt. Jobbar, vabbar, jobbar igen, tar löpturer. Planerar fika med Humlan och Flamingo. Pratar nyår med Laptop. Livet är bra.
Och en person finns där hela tiden som det finaste efter Dottern, grubblar, tänker, bekräftar och frågar. Världens finaste vän, och aldrig mer säkert att jag är samma för henne.
Tonträff. Före detta Mumindalen. Tonträff igen.
Det blev ett namnbyte där. Nånting med Filifjonkan som var så roligt att hon fick byta namn. Men när vi pratar om Mig och Hon pratar om Sig, inte med Jag och Exfrun som pratar om Henne och Oss, så blir språket närmre, tankarna klokare, bekräftelserna tydligare. Det går från väldigt fint och roligt till ännu mer skratt och ännu mer allvar. Hon är på väg att lämna killen. Även hon inser att hon övertalat sig till känslor som inte funnits. SMS-trådar blir längre. Mejl skickas. Fikor bokas. Tonträffen är där.
Fint. Är livet. Fint.
Nu ska jag träffa pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar