med en som sårat så länge
som förnekat så ivrigt
och som inte säger
"Jag är verkligen ledsen"
förrän efteråt?
Vi pratar vänskap.
Det tar emot.
Det finns ingen tillit.
Hennes ord.
Ärligheter eller manipulationer?
Teckentyder vad hon menar.
Hur kan man hitta vänskap
med en som sagt saker
som varit på låtsas
så länge
och förväntar sig att bli trodd
nu?
Jag säger.
"Visa ett första steg"
Hon säger
"Du kan inte villkora"
Jag säger
"Jag har tagit första steget i flera år nu".
Kanske är hjälpas åt en bra idé?
Tänker åter tanken.
Jag har varit singel i två år nu.
Färdig.
Och sen läser jag om.
Tänker att det var betydligt färre
undanflykter
än det brukar.
Nästan inga.
Kan nog gå bra det där.
Ska ni verkligen vara vänner? Är detr sunt?
SvaraRaderaÄr det inte bättre att inte vara vänner ett tag, och se till att gå vidare var och en för sig först?
Att ha en bra relation är ju viktigt då ni har barn ihop, men vänner? Vän som i kompis. Inte vän som i "inte ovän"... Det tror inte jag på. Inte när det tog slut mellan er som det gjorde. Det var inte ett gemensamt beslut utan hennes.
Förstår att det är svårt...
Jag tror precis som L. Håll er till att vara vänner som i att inte vara ovänner. Prata sunt om barnet ni har gemensamt och låt resten vara. Helt tydligt är ni ju inte lämpliga för varandra som umgänge, varför då forcera fram det? Och inte bestämmer man väl att man ska vara vänner?
SvaraRaderaL: Vän och kompis är något helt annorlunda för mig. Man kan faktiskt vara det ena men inte det andra. Kompis kan man vara ytligt och göra saker ihop. Vän är för mig en nyfikenhet och samtal om det som är jobbigt. Kanske går det, kanske inte.
SvaraRaderaAnonym:
Just umgänge var vi allra bäst på. Leva familjeliv, prata jobb, prata lite kompisar, se film, TV, prata om kultursidan. Vi var jättebra på det.
Det var sex och djup vänskap i form av att prata om sånt som är jobbigt som vi inte klarade på slutet.
Vi ska inte forcera fram nånting, vi pratar om det. Om det ska bli nån vänskap måste självgodheten bort och ersättas av verkstad. Inte pekat åt något håll.
Jag har rejäla tvivel på om det kan gå. Men det vore dumt att inte försöka.
Ni kanske borde satsa på ett kompisförhållande istället. Ett som främst grundas på ert gemensamma barn. På din beskrivning av ett vänsförhållande låter det som om du tror/vill fortsätta ha "djupa samtal" med Hon och gräva i varför/hur du blivit sårad av henne och varför förhållandet kraschade. Med andra ord fortsätta med precis det som Hon i slutänden tyckte var för jobbigt och som bidrog till att Hon gjorde slut. Verkar ett vänskapsförhållande på de premisserna särskilt troligt? Snarare kommer Hon att helt enkelt sluta svara på mail och liknande helt enkelt för att Hon vill lägga det hela bakom sig.
SvaraRaderaDu kanske behöver tala ut för att gå vidare, men Hon är inget bra val som samtalspartner (framförallt för att Hon inte vill, ovilliga samtalspartner är dåliga motparter). Ni har gjort slut och det är över, du behöver hitta nån annan att tala med. Dags att gå en sväng till en terapeut igen?
Anonym: Ger du även henne rådet att gå i terapi, med tanke hennes problem med ärlighet och trohet? Som du minns var jag väldigt arg på henne häromdagen för att hon kränkte mig genom att rekommendera terapi.
SvaraRaderaDet beslutet kommer jag att fatta av egen kraft om jag av någon anledning får svårt att hantera vardagen. Nåt sånt känner jag inte ett dugg av, jag andas fritt och ser fram emot att slippa en människa som kränkt mig. Jag pratar med kloka människor. Jag kanske har färre vänner än hon, men å andra sidan har jag vänner som inte tycker att otrohet och lögner är okej, så jag känner att mina vänner är finare. ;-)
Om vänskapen. Jag tror inte någon av oss vet om det är föräldrar, kompisar eller vänner vi vill vara. Det får vi pröva oss fram med. Ingenting är vare sig troligt eller otroligt.
Nej, nej. Inte vara vänner som i att fortsätta prata djupt om det som hänt, och reda ut.
SvaraRaderaGlöm allt sånt! Det kommer inte att bli så! Du lyckades inte få henne att vilja vara den typ av person i ert förhållande, och du kommer inte att lyckas nu heller. Tror jag.
Jag tror som Anonym skriver, att hon faktiskt inte vill. Hon har gjort slut för att hon inte vill mer. Och du borde sluta prata med henne om det som var. Prata inte alls med henne. Om det inte gäller praktiska saker som måste lösas.
Att gå i terapi tycker jag är väldigt bra, om man lyckas få tag i en som man gillar. Det var nog inte menat som något kränkande här ovan, utan ett bra förslag. Men som sagt, du känner inte behovet och har vänner att prata om allt med istället. Men prata nu inte med Hon om allt detta.
Och så får jag ju tillägga för säkerhets skulll, att detta bara är mina högst personliga råd i frågan. Bara du vet vad som är bäst för dig. :)
L:
SvaraRaderaJag skrev ingenting om reda ut. Vissa saker måste vi bägge förlåta och sen får vi se var vi landar. Men det vi gjort mot varandra får inte vara en källa för bitterhet i våra kontakter. Några saker måste vi snarare rensa ut så vi kommer till inte bitterhetsläget. Det mesta måste vi göra själva och med andra.
Utifrån hur senaste åren varit med lögner, hot, barn som tvingas få veta att mamma inte vill träffa pappa för att Hon smällt igen dörrar och gått, så är det jag som varit den stabila som fått skyla över hennes himlastormande. Hon har månne varit bra på att dölja all oförutsägbarhet och allt drama hon skapat senaste två åren.
Det är kränkande att rekommendera terapi i det här läget. Jag vet att terapi är bra. Jag är stolt över mig själv att jag var sann i terapin. Frun gjorde ju misstaget att även i sin terapi precis som i familjerådgivningen blåljuga om vissa saker. Då går man inte framåt.
Nej, jag skulle inte råda henne till terapi, eftersom hon för tillfället inte verkar vara den som håller på att gå i bitar av att inte få prata av sig.
SvaraRaderaFör all del, det finns ingen orsak att gå till ett proffs. Prata ut med din bror, en god vän eller Mumindalen, men inte ditt ex! Förhållandet sprack för att ni inte kom överens och inte kunde kommunicera. Det låter inte som en bra grogrund för samtal eller för att "rensa luften". Hade ni klarat det så hade förhållandet kanske inte spruckit. Att tro att det ska gå efteråt (speciellt bara några dagar efter uppbrottet) är naivt. Hur kan du tro att ni ska hitta fram till varandra NU, när det inte gick under de senaste två åren?
Man behöver faktiskt inte vara bästa vän med sin ex-fru. Ett ytligt, hövligt, kompisförhållande baserat på gemensamma barn är fullt tillräckligt och kanske bäst.
BTW förresten, har ni båda alla bloggposter sparade? Skulle bli en ganska intressant bok om ni samlade alla poster i två avdelningar ("Han" och "Hon") och gav ut den. Fascinerande att två människor - gifta - kan tolka situationer och uttalanden ifrån varandra så olika.
Jag vet inte hur jag ska säga nåt för att det inte ska låta som goda råd du inte vill ha eller upplever som kränkande.
SvaraRaderaMen en sak tycker jag mig se. Du har inte tagit in helt vad det faktiskt innebär att hon valt att göra slut. Vad det innebär i er fortsatta kontakt.
Det är som om du hänger kvar vid vattenytan ett tag till och kämpar för att inte sjunka fast du inte kan simma, som om du ramlat ner för en ravin men i sista stund lyckats få tag i en klippavsats och nu klamrar dig fast vid den och vägrar släppa och slå dig, ja rent av dö. Klart du inte vill må sämre än vad du mått. Det är inget jag önskar dig. Men jag tror du måste förstå helt och fullt vad det innebär detta slut. Nå botten i det. Och det gör ont. När du fattat det så har du inget hopp kvar längre, inga förväntningar och kan ta itu med den riktiga sorgen och ilskan vilken är en nödvändig del för att du ska kunna gå vidare.
Det enda du behöver bry dig om nu är att må bra själv och att inget av det kan du få hjälp av från henne. Din bitterhet, din besvikelse, din sorg, din maktlöshet i detta måste bara du ta hand om själv. Hon måste ingenting. Sök inte hennes kontakt, annat än när det handlar om ert barn. Hon har inga skyldigheter mot dig. Varken lyssna eller rensa ut med dig eller med sig själv eller bli bättre på att hantera sina brister, lögner etc. Hon har sitt liv nu och du ditt. Hon gör vad hon vill med det. Beter sig som hon vill, träffar dom hon vill, när hon vill. Det vore kanske önskvärt att människor gjorde som man ville att de skulle göra, men så är det ju oftast inte. Det är dumt att ens försöka och tro att man kan påverka om man redan gjort det många gånger och bara slagit huvudet blodigt hittills. Ditt mående är din ensak och hennes mående hennes. Du kan inget göra för att förändra det. Det är kört! Kört! Kört! Hur hårt det än låter.
Ev terapi är till för dig för att du ska kunna komma till ett må bra, kunna gå vidare eller om som du säger inte skulle klara av vardagen, inte för att bli en bättre och duktigare människa. Det är ju jättelöjligt. Livet är ingen tävling om vem som kommit längst med sig själv. Det är inte det, det handlar om. Se det mer som att det skulle kunna vara en gåva till dig från dig själv. Att komma ur den jobbiga kris man befinner sig i när man blivit dumpad, vilket jag tror är en kris för alla som någon gång helhjärtat trott på, kämpat och lagt ner hela sig själ i en relation, förgäves som du gjort. Satsa nu istället allt i projektet "Rädda, laga och bygg upp det som är kvar av Lyckliga Han" så han får stråla som den VACKRA MAN han är. Men visst, bra vänner kan lika gärna duga. Men om dessa vänner också liksom du, drar upp hur dålig hon varit för dig och hur glad du ska vara som slipper henne nu så tror jag bara att du fastnar ännu mer i detta jobbiga. Bra vänner är de som både kan bara lyssna utan kommentarer, uppmuntra dig och ge dig kärlek samt få dig att tänka på annat och inte grotta in dig i det som var. Se framåt.
/Mantratjejen
fort...
SvaraRaderaHuvudsaken är att du nu försöker sluta fokusera på henne. Du gör dig bara mer illa. För ju mer du håller på desto fler avvisande kommer du att få och uppleva från henne. Det är det mest logiska när man inte älskar längre och den andre fortsätter att försöka påverka och nå den som slutat älska. Stäng av Repeatknappen! Ju mer du tänker på henne och vad hon gjort mot dig och vad hon borde och inte borde göra, säga, erkänna eller inse, desto mer binder du dig känslomässigt vid henne och ert liv ihop, det som inte finns längre. Och desto svårare kommer det att vara för dig att hitta kärleken igen och din tillit till den. Du förstör för dig själv, och det är DU som gör det, inte hon.
Kompisrelation tycker jag var ett utmärkt förslag. Det och ansvar som förälder. Inget annat.
Ett annat tips är att göra slut på dig fysiskt på ett sunt sätt så fort du känner att du är igång igen i återblickandet och en önskan om hur det borde bli nu hädanefter i vänskap, allt det som får dig att egentligen må dåligt, känna lust till hämnd, övergivenhetskänslor och då börja skapa illusionslika förhoppningar. Du kan tex köra en hård löparrunda, så dina tankar rör på sig. Spring varje dag om du kan, även om du inte känner för det, spring, jag vet att sådant, även om du inte mår prima på en gång, åtminstone får dig att röra dig i framåtriktning och känna dig stark. Du behöver bli starkt fysiskt, själen mår bra av det också.
Man kan inte känna annorlunda än vad man gör, men man kan göra ett disciplinerat arbete med att förändra tankar som får en att må skit, så de inte fastnar. Därmed kommer de också andra behagligare känslor som ett brev på posten.
Så var snäll mot dig själv! Och gråt och skrik gärna ut hos någon, men lämna i nuläget alla tankar om möjlig vänskap, såsom du definierar den, mellan HON och HAN mm därhän.
/Mantratjejen
Jag håller med, du kan inte begära av henne att hon ska ta ett första steg i vänskap. Det är sånt som sker, om det finns vänskap någonstans där, som vill nå fram. Och jag tycker ni ska lägga alla sådana funderingar kring hur er vänskap ska se ut och vara framöver och bara fokusera på nu: NU har ni gått SKILDA vägar och ni har inga förpliktelser mot varandra. Hon behöver inte en gång till säga att hon gjort fel. Det räcker att hon säker okej när du säger att du lämnar Yngstan på söndag och att hon ätit makaroner till lunch. Mer kontakt än så behöver ni inte ha.
SvaraRaderaSläpp taget nu, hon vill inte ha dig.