Läget med dig och pinglan?

Jag minns en gammal rolig seriestripp som ironiserade om killars sätt att prata om känslor.

- Läget med dig och pinglan?
- Jorå för fan. Själv då?
- Jorå för fan.

Det är ungefär så det känns ibland här på bloggen. Saker redovisas kortfattat och oanalyserat. Det är inte så att analys eller tankar saknas, det är bara så att det är svårt att få ner det i skrift.

Jag gör ett försök att börja sortera. Spontana tankar.

Bra
Familjeliv. TV-spel med pojkarna. Singstar. Let´s dance.

Prat om att flytta ihop och lägga upp planer.

De gånger jag och Hon får tid att prata.

Vänner och släktingar. Min familj och Mumindalen.

Samtal som nått fram.

Ord som varit ärliga. "Du har bytt ner dig." "Vi måste sluta känna oss så anklagade."

När Hennes händer rör mig.

Dottern när vi är själva. Klok och skitrolig.

Att sex trots allt gränssättande har varit riktigt skönt några gånger.

Den självklara vetskapen att det är Vi.

Sova nära.

Dåligt.
Att Hon inte vill k yssas förutom när vi har sex.

Dotterns klängighet på mamma och allmänna överkänslighet.

Alla gränser för allt jag inte får göra.

Maktlösheten, att inte kunna göra något.

För lite barnfri tid.

Ännu flera gränser.