Rädd

På konferens i en annan stad. Fin konferensmiddag, trevligt folk att prata med. Mest jobb.

Och sen en promenad till hotellet runt den stora parken och förbi fotbollsarenan.

Jag tittade på karta och konstaterade att det var kortast att gå genom parken. Men för att inte gå fel valde jag att gå i utkanten av parken. Jag tittade in mot parkens träd och buskar och det såg lite läskigt ut. Jag gick in vid ett tillfälle eftersom det var bra lyktor där inne i parken, och trottoaren var rätt tråkig. Jag sökte lite känsla.

Jag fick känsla. Rädsla.

Jag blev rädd och började titta mig omkring. Inte för att jag förväntade mig att någon skulle hoppa fram, men hjärnan skapar det den inte kan se.

Jag gick ut till trottoaren igen.

En stund senare genade jag ändå genom parken. Från bokarna ramlade kottar ner till marken, men det som var idylliskt naturljud i en tyst stad blev mest skrämmande.

Inget hände. Oftast gör det inte det.