Det är lite uppgivet nu.
Jag menar.
Det blir ju bättre och bättre.
Vardagen är lugn.
Ett enstaka gräl kan vändas snabbt och bli vardag eftersom bägge säger att vi gjorde fel.
Inte att det alltid måste vara jag.
Allt borde bli bättre.
Men hon blir kallare och kallare.
Ju bättre och lugnare det blir.
Desto mer skuld känner hon.
Allt känns bra i henne nu.
Hon är lycklig.
Förutom när hon är med mig.
Jag vet.
Jag är ingen idiot.
Men eftersom jag vet mitt.
Och fortfarande bär på drömmen om bägge.
Tänker jag inte fatta beslutet åt henne.
Jag gör det enda jag kan.
Jag frågar.
Vad kan jag göra för att du ska känna bättre?
Jag säger.
Glöm nu.
Fokusera på att vara snälla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hoppas att ni hittar tillbaka till varandra, men det verkar onekligen lite låst...
SvaraRaderaJag tror fortfarande att du är för mycket tagen för given, och att hon kanske inte behöver skärpa sig eftersom hon vet att hon har dig säkert.
Du har garanterat rätt i att hon tar mig för given. Men å andra sidan, om jag säger ifrån eller "hotar" med att lämna, så känner hon krav, och då låser det sig totalt.
SvaraRaderaJag säger ifrån tydligt på familjerådgivningen men är tyst annars. Men där är jag tydlig med att vi måste mötas i form av att vara snälla mot varandra. Det är ofta som hon inte är det nu för tiden. Ignorerande och sånt eller att aldrig säga "Jag älskar dig" är sånt som sårar. Det må vara omedvetet eller medvetet, men jag säger till. Och det är jobbigt för henne när han säger att vi måste fokusera på att vara snälla. Då vet hon att hon måste ändra sig.
Det jag också gör är att jag sagt att jag med nästan garanterad sannolikhet inte kommer att vilja vara vän eller träffas tillsammans sen. Lämnar hon igen så räcker det. Jag måste fria mig från henne och inte bli utnyttjad och "erbjuda" henne min släkt och så, som förra gången. Det vet hon. Nu är det hejdå och kallt. Lämnar hon mig stänger jag av mot henne för att inte låta mig manipuleras igen.