Världens finaste vän

Den största skillnaden mellan nu och för två år sen är att jag har ett tryggare liv. Jag har rett ut och har en bättre relation med mina syskon och föräldrar. Och jag har en verklig nära vän som jag inte riktigt hade då (förutom Exfrun då).

Min närmaste vän Mumindalen är en alldeles fantastisk vän och kvinna. Att bli kallad världens bästa vän framför någon annans vänner är som ni vet alldeles fantastiskt. Det känns så mycket längre än två år sen hon dök upp på Spraydate den där julen med sina finurliga ord som studsade fram och tillbaka i mig och med frågor och tankar som tog varenda ord jag skrev på allvar. Snygg är hon också.

Vi har träffats mestadels tillsammans med exfrun och våra barn, Dottern och hennes två jämngamla killar Studsboll och Lugn. Jättefint varje gång. Vi har också lunchat och fikat själva, vi har varit med Exfrun på festival med Exet och Laptop och några andra.

Under alla dessa tillfällen har det aldrig känts krångligt. Jo, kanske den där första gången i januari för snart två år sen när frun också var med. Det var en trevlig men anspänd kväll. Med alla andra vänner har det ibland känts oengagerat eller blivit lite fel, och med mina syskon blir det ibland konstigt. Men aldrig med henne. Det har alltid känts tryggt när vi träffats och tryggt att vi är kvar trots att det kan gå lite tid.

Vi har pratat relationsproblem väldigt mycket. Jag har haft mitt som hon drogs rätt in i som inledning. Hon har haft sitt - både Spraydaterelaterad otålighet, och inte minst ett återfall med ett ex där hon redan efter några veckor kände att han spelade ointresseradspelet. Oj vad mycket vi har pratat mycket om partners som är kylslagna och distanserade. Massor. Alltid lika klockrena samtal som fått oss bägge att känna oss sedda.

Vad jag känner när jag ser henne? Nej, det gör jag inte. Hon är jättesnygg. Det är inte det. Men hon har kille och jag är ny. Särbokille på avstånd. Inget klockrent och hon har funderat på att bryta. Så det kanske är det. Vi har pratat mycket senaste veckan och inget har vare sig sagts eller inte sagts. Men hennes vänner hade idéer på festen i fredags.

Tänker jag så? Hon är fantastisk i att alltid förstå hur jag känner. Jag har inte tänkt så. Men vi har pratat en del om vad som hänt. Om att hon är ledsen för att mitt kämpande med Exfrun inte fungerade. Och att vi bägge är världens finaste vänner för varandra.

Vi är vännen som gör att man ställer extremt höga krav på en partner.

Så? Jag återvänder till tankar och drömmar under de här åren. Men det finns inget. Inget dubbelspel, ingen längtan, inga dolda agendor. Jag har inte längtat. Inte tänkt. Inte hon heller. Vi är inte såna. Sen vet ingen.

Borde jag döpa om henne till Tonträff igen? Metaforiskt bättre, även om hon har drag av en intellektuell och rolig Muminmamma. Måste fundera på den saken.