Lyckliga Hon kom till mig igår. Halvkrasslig. Vi hade ju träffats en stund på förmiddagen också. (Komptid...) Vi åt lite god mat med dottern som sedan nattades. Sen såg vi avsnitt 1 av "Mad men", som verkar vara en riktig höjdare. Vi bekräftade det fina samtalet från morgonen och fortsatte prata lite om att vi faktiskt förstår varandra.
Sen till sängs. Inget intresse från henne. Men i glädje. Om ni förstår. Jag läste, hon försökte somna. Jag släckte.
Sen låg jag där med ryggen mot henne. Och Hon kröp nära. Väldigt nära. Jag kysste hennes fingrar. Och Hon tryckte sig ännu närmare. Jag vände mig om. Och kysste henne. Sen veritabelt kastade jag mig över henne och allt var som vanligt. Det var en jag som vågade slappna av och vara mig själv, som vågade röra på det där sättet som skapar både njutning och förtroende. Det var bara försiktighet och tidsbrist som satte gränser. Jag var jag och jag var rätt.
Uppenbarligen hade det förljugna, nedtystade pratats bort.
Sen, efteråt. Hade vi lite svårt att somna. Lite trött idag.
Fint som fan. Att det förljugna verkar bortpratat alltså.
Det kommer att bli mer, eftersom vi verkar överens om att mer just nu är rätt medicin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar