Jag är en människa som har svårt att ge upp. Kör det fast vill jag pröva ännu en lösning. Jag tror det är det personlighetsdraget som nu får mig att försöka en sista gång.
Då handlar det om att vi inte ens försökt med den metod som familjerådgivaren gett oss.
Att den ene pratar om sig själv, den andre lyssnar, inte avbryta och sedan återberätta och sedan lyhört och försiktigt ställa frågor. En halvtimme max åt gången och fyra gånger i veckan.
Metoden ska gradvis återvinna tappat förtroende, återuppväcka nyfikenhet och öka förståelsen för den andre.
Men vi har knappt prövat den. Sammanlagt kanske fem, sex samtal på två månader. Det är det som skaver.
Det är det som får mig att föreslå att vi kör det fullt ut några månader och ser om det kan göra att vi åtminstone skiljs åt som vänner.
Alternativet: Jag bryter kontakten med frun som vän för att göra mig fri. Sen kan hon sitta där med sin mamma och sin bror och fira jul medan jag åker på snöig semester med mina fina syskon och alla småtjejer. Kanske vill jag vara vän med henne sen. Kanske redan till jul. Men det känns så nu. Det är den enda framtid jag ser för att bryta mig fri.
Men som sagt. Det känns dumt att inte ens ha försökt på riktigt. Det skulle återge frun respekt i mina ögon att hon i alla fall lämnade uppgivenheten och försökte. Det skulle underlätta vår vänskaps- och föräldrarelation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hmmm...
SvaraRaderaSå du tror att efter det Hon sagt om hur trött hon är på ältandet av otroheten, Rocky, Barista, jobbmannen och hur ledsen du blev över att inte bli tröstad mitt i natten efter din lilla mardröm osv. så kommer hon att reagera positivt på ett förslag som i princip går ut på att nu ska vi gemensamt älta igenom alltihopa igen, noggrant, fyra gånger i veckan i ett par månader. Nu måste du återigen lyssna på när jag klagar över otroheten, Rocky, Barista....
Jag säger inte att ni har saker som skulle behöva pratas igenom, men seriöst? Hur tror du att ett sånt förslag ska tas emot egentligen?
Skriv ner alla dina tankar som ett långt (10 A4) ärligt brev istället, och be henne göra detsamma. Då kan ni ta in den andres tankar i lugn och ro i lagom portioner och förhoppningsvis förstå varför förhållandet gick i kras.
Är det verkligen värt att göra detta när den ene har slutat älska och vet familjerådgivaren om det. Hon går vidare och är lycklig i sin nya roll.....du går bakom och trånar. Nej, fortsätter ni så här kommer ni aldrig skiljas som vänner och ej heller bli ett par. Släpp taget för allas skull, er, barnen och livet....och gå vidare och se om ni någon gång möts i en annan tid. För den här tiden just nu är inte er. Man kan inte bygga ett förhållande på en person utan man måste vara två och det är inte ni nu....på långa vägar. Utan för varje dag, helg, samtal allt längre ifrån varann. Ni har provat detta nu , prova något nytt.
SvaraRaderaAnonym 1. Man ska absolut inte prata om den andre utan om sig själv. Det är en träning i att prata, för att när förtroendet och nyfikenheten väcks kunna prata även om jobbigare saker.
SvaraRaderaAnonym 2: Vi skulle inte skiljas åt som vänner idag. Jag skulle göra mig fri från henne genom att just släppa ut besvikelsen över att hon inte ens försökt. Jag skulle säga upp kontakten annat än som föräldrar. Den gemensamma resan över jul med min släkt skulle jag ta med dottern på och lämna frun hemma. Åtminstone som det känns nu. Kanske skulle min vilja att vara vänner återkomma senare.
Det låter nästan som om du tar Julen som en ursäkt att hålla henne kvar. Att genom att säga som du gör( om du gör det till henne) hota henne till att vara kvar. Jag tror inte att hon skulle vilja följa med om ni gick åt skilda håll i dagsläget, däremot bestämmer inte en förälder vad barnen skall med på under julen utan det är ju förhopningsvis något man som just förälder kommer överens om. Det låter som om ni skall åka på en resa som varit bokad sedan förrut med din släkt. Är det kanske en ursäkt till att stanna kvar i detta tillstånd över jul....från din sida eller/och från hennes sida för resor är ju inte så lätt att backa ur från hur som helst. Om det är en resa planerad börjar saker och ting falla på plats varför ni håller på som ni gör i dagsläget, det gör att det är för jobigt att ta sig ur med alla inblandade.
SvaraRaderaDet ltåer som om du gottar dig åt att hon i så fall skulle få en jul som hon inte trivs med. Jag tror säkert hon och du kan få trevliga jular oavsett om ni är ett par eller inte, men ditt uttalande låter inte riktigt fräscht faktiskt.
SvaraRaderaJag undrar när ni ska prata utifrån er själva i trettio minuter, får man då säga att man är så trött på att hon ljuger och att man blev så sårad för det där med Barista? Kan man inte bestämma att det är dags att prata om nya saker nu, att sluta prata - ÄLTA - den där skiten hela tiden? Det hinner ju aldrig läka, ni hinner ju aldrig ha det trevligt? Och då menar jag inte en helg. När du vill ge det en chans till, vill du då inte samtidigt ge det en chans UTAN att behöva tröst igen för en otrohetsaffär som var för flera år sedan och sluta känna dig sårad över varje kontakt hon har med en man? Hon vill ju uppenbarligen ha män i sitt liv som inte är hennes älskare, kan ni inte enas i att det är okej och sluta känna dig misstänksam så fort något troll går loss i dina kommentarsfält igen? Tror du verkligen hon bloggar sin otrohet med vetskapen om alla troll?
Den gemensamma resan över jul med min släkt skulle jag ta med dottern på och lämna frun hemma.
SvaraRaderaEller så skulle du få åka ensam.... Det är inte en förälder som ensam bestämmer vad gemensamma barn gör över jul.
Och sluta gotta dig åt vilken hemsk jul du föreställer dig att det blir för henne utan dig. Det passar dig inte.
Om pratandet. Inte om den andre. Inga anklagelser.
SvaraRaderaJag gottar mig inte. Jag har noga tänkt igenom vad jag gjorde fel förra gången (När jag slog knut på mig för att bjuda med frun till min släkt) och vad jag måste göra nu för att rensa ut kärleken till henne i förhoppning om att vänskapen kan bli kvar. Det innebär totalt bruten kontakt i allt som inte har med föräldraskap att göra.
Min ilska är att hon aldrig gett det här chansen. Mina frågor om hon älskar mig har bemötts med ilska istället för ärlighet. Det är för jävligt av henne.
Jag försöker för första gången sen hon kom tillbaka definiera villkoren och ställa krav på vad vi ska göra. Det innebär att lyda familjerådgivaren och pröva om det går att rädda det här. Dessutom är jag ärlig om mina tankar om att göra mig fri och HOPPAS att jag kan rädda vår vänskap den vägen.
Du uppnår inte att få henne som vän och sällskap så här. Det är nog det vi alla försöker säga..... Stöd kan du verkligen behöva, jag lider med dig det är därför jag säger åt dig att ge upp..... Ni är mil ifrån varann och mer för varje dag....alltså funkar inte det här du gör
SvaraRaderaOch om hon väljer att bryta så bryter jag kontakten och det vet hon nu. Jag måste för att bli fri från beroendet av henne. Jag är förberedd.
SvaraRaderaVarför väntar du på att hon skall välja att bryta???????????? Man kan älska en annan människa, men jag tror inte man skall vara beroende....då är det riktigt galet. Hon jobbar upp sig för att klara att bryta och du bara väntar och då skall du straffa henne genom att bryta kontakten. Det är inte många separerade människor jag känner som har kontakten mer än genom att man har gemensamma barn, så jag tycker inte att du behöver säga det till henne. Detta har blivit en kamp för vem som håller ut längst, ingen vill vara skiten som lämnar för då får man stå sitt kast. Bittert och fult redan innan ni separerat(lämnat)Vill du att hon stanna bara för att hon skall få fira jul med dig, eller bara för att du inte skall bryta kontakten. Skall hon stanna skall det väl vara för att hon älskar dig?!
SvaraRaderaOm jag gjorde slut nu skulle jag bryta kontakten. Det krävs för att jag ska återfå autonomin och lägga allt bakom mig som är problem i henne som hon försökt skjuta över på mig.
SvaraRaderaJag har bjudit till för att försöka rädda det här. Jag har landat i mig själv, jag vet exakt hur mycket lugnare jag känner kärlek och ser livet framför mig tillsammans nu jämfört med förr. Mycket konflikter som var stora förr skulle inte bli av i framtiden. Det är ur den värmen jag vill försöka tillsammans, det vill säga att även hon ska försöka.
Om det inte går hoppas jag att det kan leda till att vi skiljs åt som vänner som kan fortsätta umgås.
Jag tror inte hon kan försöka som du, fullt ut när hon inte älskar dig längre. Hennes lycka finns när hon är med sina barn eller vänner just nu. Det är där hon sprudlar och då oxå lägger sin energi där. Sorry, ibland är verkligheten hård. Men jag vet att en dag kommer du att läsa igenom din blogg och undra vad det var som gjorde att du lät dig utsättas för det här, hur du stod ut. Kram
SvaraRaderaJag är väldigt medveten om det. Jag vet att hon kommer att göra slut på torsdag på famiiljerådgivningen. Då ska jag se till att få ur mig så mycket ilska som möjligt för att inte bära med mig den sen.
SvaraRaderaDet är lätt att glömma att det här är två vuxna människor som levt ihop och gift sig för ett dussin år sedan (?) och inte två tonåringar.
SvaraRaderaIlska. Och bakom den finns sorg. Och förtvivlad förtvivlan. Över alltings jävlighet. Över den djupaste och hårdaste orättvisan. Och bakom den ännu mer ilska. Och fruktansvärt mycket mer sorg.
SvaraRaderaOch sen. Finns det en kärlek också?
Om ingen av dina känslor, vilka dom än är, tas emot av frun på det sätt som gör dig tillfredsställd. Vad känns då egentligen bäst för DIG att ge? Vad kommer att få dig att må bra efteråt? I slutändan? När hatet, hämnden, ilskan, bitterheten och allt jobbigt och tungt du burit på fått tömmas en gång för alla och å det rejälaste på den som man en gång älskat och fortfarande gör, tror du det äntligen blir lugnt, skönt och rent då inom dig? Och du kan resa dig fri och stolt och redo att möta ny kärlek sen?
Jag är tveksam, men du kanske tänker rätt, gör det som känns bäst eller tror kommer kännas bäst, men jag tror du kanske låter egot, som är dödligt sårat nu, får lite väl stor plats. Du har ju ett stort hjärta också som är fyllt med kärlek som också vill synas och bli sedd. Som kämpat. Glöm inte bort det. Det finns där och det kan ingen ta ifrån dig.
/Mantratjejen
Anonym:
SvaraRaderaDet är också lätt att glömma att det jag skriver här är det jag skriver här. Hur jag pratar eller är, är något helt annat. Det är ofta som bloggen är ett samtal med mig själv. Precis som hennes beskrivningar av mig eller vad som hänt är just hennes beskrivningar av sina känslor. Det är inte sanningar om vad som hände.
Jag vet inte hur arg eller högljudd jag kommer att vara. Men några saker om det här att hon inte ens försökt, måste jag säga. Tydligt.
Mantratjejen:
Just hjärtat finns där, utvecklat, lyssnande och mer lyhört, och har delvis förtvinat av tvivel på om det är fel att våga älska och stå för det man själv gör. Jag satt just och skrev om "Att älska", för att se det optimistiska i att jag lärde mig just det. Sen var hon inte mottaglig för det. Istället blev hon ofta arg och försökte göra mig till uppmärksamhetssökande när jag visade kärlek. Det är en frigörelse där hennes obalanser inte får hamna på min självbild.
Tack för din klokhet och stöd. Om du vill får du jättegärna höra av dig på mejlen. Du har själv väldigt intressanta saker att berätta om just kärlek utifrån vad du antytt förut. lyckligahan@gmail.com