Sex

En blogg på väg länge.
Den byter skepnad i tankarna.
Jag grubblar över det som är och inte riktigt landar.

Sex.
Tre gånger i höst.
Alltid ett par veckor emellan.
Alltid utan förvarning.
Plötsligt har Hon svarat på min beröring.
Det är fint.
Verkligen.
Lyckliga Hon har verkat nöjd.
Varit nöjd.
Såpass tror jag att jag märker.
Det är lite dammigt i de delarna av hjärnan. Tro mig.
Det är jättefint att se henne njuta.
Jag är totalt närvarande på henne och jag älskar det.
Men för mig har två av tre varit något tomt.
Inget möte.
Ändå skulle jag offra en fingertopp för att vara där igen.
Vi finns.
En kort stund finns vi på riktigt.Varför har jag så svårt att njuta?
Jag väcks av trygghet och glädje.
Det är avtändande med det kyska, förbjudna som Lyckliga Hon vill behöver.
Tystnadsplikt för att hitta lusten.

Jag tänds av att få visa åtrå och känna att det uppskattas.
Få älska och vara älskad.

Jag tänds av att vara åtrådd.
Beröringar, ord, öppna ögon, läppar som vill.
Vara älskad.

Det är inte.
Vardagen är tvärtom.
Sex som skuldbelagt ligger i luften.
Får inte visas, får inte finnas.
Lustdödande moralism.
Jag trivs inte.
Vill älska.
Vill mötas.

Min roll är att vara mannen i byrån.
Jag måste vilja.
Att säga nej har prövats.
Det förstör allt.
Jag bär.

Nattgammal is överallt.
Damned if you do. Var är mötet?
Ängsligt och nej-igt.
Slutna ögon är inget möte.
”Jag tappade dig visst nånstans på vägen”, sa hon.
Ja, men var du närvarande?
Såg du mig?
Den där känslan att jag inte får.
Om jag vill vara jag så blir det fel.
Jag är lyhörd så att jag utplånar mig själv.

När Hon var nöjd och glad.
Min tur.
Som att börja om för tolv år sen.
Allt är glömt om hur jag fungerar.
Och jag vet inte hur jag ska hittas igen.
Av henne.
Vad fan är svårt liksom?

Jag vill mötas.